Mhm

Är sjukt trött. Vill fortfarande bara skrika och göra saker. Ska boka kamera och film imorgon. Nu! kanske till och med. Det vore ju bra.

Jag säger att jag är nervös. Micke säger att han kanske är det. Den lögnaren.

Förra gången jag ville göra något gick jag ut lite. Tror jag faktiskt ska plugga lite.
Puss

DRING

Kände för att göra något. Men allt som går att göra som känns minsta bit meningsfullt är plugg. Och jag vill inte plugga. Med folk är allt meningsfullt. Nästan. Förutom när de ljuger och stjäl dina pengar!

Natt

Det är frågor om det är mitt fel. Om det verkligen inte är mitt fel. Om det är hennes eller hans fel. Om jag någonsin tänker/kan/vill lita på någon igen, det är tankarna som river och sliter i mig. Men lösningen är som alltid att komma ihåg att det inte spelar någon roll.

Det kommer aldrig mer bli något vi och så länge jag inte har någon annan spelar det inte någon roll. Det är först då jag överhuvudtaget kommer inse om jag har några vänner eller inte.

Drr

Även fast ett visst mått av obestämdhet bor kvar djupt inrotad i mig så känns det fortfarande helt okej. Allt är obestämt. Det är det enda som är bestämt.

Men jag vill ha mer. Och egentligen har jag väl det, plugg, familj, Sara, musik, MIG SJÄLV.

Men jag är väl det minst obestämda och samtidigt det mest bestämda. Allt jag bestämmer är bestämt. Vilket gör obestämdheten så mycket värre.

Sara påstår att jag borde ha mer känslostormar. Jag vill verkligen inte. Om det är något jag vill är det just inte det. Vilket kan smyga närmare känslan av att det är något stabilt jag vill ha vilket får mig att tänka för mycket på för fel.

Är

Trött
Vaken
Arg
Glad
Viljefull
Viljelös
Pluggsugen
Pluggdöd

Which pretty much sums it up. Livet fungerar fortfarande. Man måste inte alltid skynda hynda. Ibland behöver man bara sin bästaste bästiiz och en känsla i huvudetbröstetKROPPEN som får en att tro att man kan klara livet lite.