Drr

Även fast ett visst mått av obestämdhet bor kvar djupt inrotad i mig så känns det fortfarande helt okej. Allt är obestämt. Det är det enda som är bestämt.

Men jag vill ha mer. Och egentligen har jag väl det, plugg, familj, Sara, musik, MIG SJÄLV.

Men jag är väl det minst obestämda och samtidigt det mest bestämda. Allt jag bestämmer är bestämt. Vilket gör obestämdheten så mycket värre.

Sara påstår att jag borde ha mer känslostormar. Jag vill verkligen inte. Om det är något jag vill är det just inte det. Vilket kan smyga närmare känslan av att det är något stabilt jag vill ha vilket får mig att tänka för mycket på för fel.