torsdag 28 januari 2010

Long time,

No see. Jag har varit för trött för att blogga. För skakig. För irriterande. För frustrerad.

Imorgon kommer Angelica hem. Klassen ska hämta henne sedan ska vi troligtvis iväg och fika eller liknande. Kanske krogen med Adam. Vi får väl se. Livet är sjukt spännande.

Idag borde jag åkt till Södra. Valde istället att ligga hemma och vältra mig i självförstörelse. Efter ett tag tröttnade jag och spelade Layton, längtar tills jag blir klar så jag kan börja med det senare. Läser lite också. Jag vet inte om det är bättre eller sämre för att vara helt ärlig.

"Varför har du inte tagit någon soppa?"
"Jag svälter mig själv." Otippade svaret. Stackars Micke.

tisdag 19 januari 2010

M-knappen

Min m-knapp cpar sig. Mitt försök till att göra gamla högskoleprov cpade sig. Men jag skyller på trötthet och sjukdom.

Men det är bättre än vad det låter. Jag bryr mig inte så mycket och tänker på att allt blir bra. Och det är så inihelvete fint. För till skillnad från dig så slutade mitt liv snurra runt bara en person för ett bra tag sedan. Det är nog mycket bättre än vad du kan föreställa dig att det är.

Mm, sjukheten fick mig att missa andra simningen. Lite tur kände jag ändå efter att en man på ca arton, men som kändes medelålders, stötte på mig när vi stretchade i barnpoolen. Jag är lite orolig för att träffa honom igen.

Men jag missade också historian vilket gjorde att Hanna snabbt smsade och berättade att vi skulle ha läxförhör på torsdag. Suck och stön. Det är det man får för att vara sjuk.

Min huvudvärk tilltar. Ska nog sova snart.

tisdag 12 januari 2010

Simning

Om cirka en timme och tjugo minuter ska jag vara på väg bort till Sarsan för årets första simning. Ser fram emot bastun och barnpoolen<3

Nu ser jag pappsen och Frankie leka med mammas träningsredskap. Uppenbarligen roligast ever att leka dragkamp med. Alla springer runt och jag ler av att sitta i mitten och höra allt. Och systra mi ska byta badrum så de kommer vara här ofta nu för tiden. Det är lite som att vara tillbaka på landet. Fast jag tror inte de är lika glada.

söndag 10 januari 2010

Tre

Varför tror folk alltid att jag skämtar när jag är positiv?!
Lakrits säger:
vet inte! det är nåt med din utstrålning. <3
haha, nä.

Åh, Robinen. Såklart det är där det ligger. Att ha vänner är rätt underskattat ibland känner jag. Speciellt sådana som får en att skratta.

Morföräldrar

Idag var det meningen att jag skulle träffa min mormor och hennes man. Hon blev dock magsjuk igår och familjen jublar.

Idag ser jag att min morfar och hans fru både har statusar om hur awesome squaredancing är. Jag undrade lite smått om hur det skulle vara att göra något sådant. Det var en dålig tanke, jag ska nog sluta med såna.

Två

Det finns två sorters människor. Sådana som skriver och sådana det skrivs om. Saken var väl den att jag ville vara båda två. Men det var lite för jobbigt för en sådan som mig. Jag slutade antingen med det ena eller den andra. Ibland med båda. Var jag ingen då? Eller var jag inget då? Vilket är det värsta ändå?

Att vara en ingen eller att helt enkelt inte vara. Fast att inte vara har inte funkat på väldigt länge. Alltid är det någon vän, någon familjemedlem som drar ut mig i riktiga livet och får mig att glömma att jag inte är någon alls. Sedan är jag tillbaka igen. Förstår du inte hur skönt det var att alltid veta att jag fanns? Min familj, ibland är jag så säker på att de inte riktigt märker när jag försvinner. De tycker det är okej. Tur är väl det, annars skulle jag dö. Att vara med dem när jag självmant vaknat är vackert. Oftast.

En blogg. Och den ska inte styras av det folk vill höra av mig. Den ska vara vacker och självständig och ska tänka som jag.

Eller bli ett virrvarr av allt jag skriver just nu. För jag har hört att det funkar ibland.

ONLY TIME WILL TELL!

En blogg

Spännande, spännande. En blogg. Vad ska jag skriva för dumheter här kan man undra!